1+1=2
Denna vecka har än så länge varit lugn på den fysiska träningsfronten för att jag har jobbat en massa. Men apporteringen går framåt till min glädje. Ny apport som inte smakar inpregnering och en matte som börjer fatta poängen 1+1= 2. I bland blir man trött på sig själv. Apporteringen har jag sett som ett SVÅRT moment men det är ju inte det. Så länge hunden vet vad apporten är så är det ju bara att koppla ihop med det han redan kan, jo inkallning, nemas problemas hundrackarn apporterar ordnat och riktigt!
Kommentarer
Trackback